Resonans magnetik nuklear

(Dilencongkan dari NMR)

Resonans magnetik nuklear (NMR) adalah fenomena fizikal di mana nukleus dalam medan magnet statik yang kuat terganggu oleh medan magnet yang berayun lemah (dalam medan dekat dan oleh itu tidak melibatkan gelombang elektromagnetik[1]) dan bertindak balas dengan menghasilkan isyarat elektromagnetik ciri frekuensi medan magnet pada nukleus. Proses ini berlaku berhampiran resonans, apabila kekerapan ayunan sepadan dengan kekerapan intrinsik nukleus, yang bergantung kepada kekuatan medan magnet statik, persekitaran kimia, dan sifat-sifat magnet Isotop yang terlibat; dalam aplikasi praktikal dengan medan magnet statik sehingga ca. 20   tesla, kekerapan adalah sama dengan siaran televisyen VHF dan UHF (60-1000 MHz). Hasil NMR dari sifat magnet tertentu bagi nukleus atom tertentu. Spektroskopi resonans magnetik nuklear digunakan secara meluas untuk menentukan struktur molekul organik dalam penyelesaian dan kajian fizik molekul, kristal serta bahan bukan kristal. NMR juga digunakan secara rapi dalam teknik pengimejan perubatan canggih, seperti pengimejan resonans magnetik (MRI).

Bruker 700 Spektrum magnet resonans magnetik MHz (NMR).

Rujukan sunting

  1. ^ D. I. Hoult, B. Bhakar, "NMR Signal Reception: Virtual Photons and Coherent Spontaneous Emission", Concepts Magn. Reson. 9, 277-297, 1997.

Bacaan lanjut sunting

  • John D. Roberts (1959). Nuclear Magnetic Resonance : applications to organic chemistry. McGraw-Hill Book Company. ISBN 9781258811662.
  • J.A.Pople; W.G.Schneider; H.J.Bernstein (1959). High-resolution Nuclear Magnetic Resonance. McGraw-Hill Book Company.
  • A. Abragam (1961). The Principles of Nuclear Magnetism. Clarendon Press. ISBN 9780198520146.
  • Charles P. Slichter (1963). Principles of magnetic resonance: with examples from solid state physics. Harper & Row. ISBN 9783540084761.
  • John Emsley; James Feeney; Leslie Howard Sutcliffe (1965). High Resolution Nuclear Magnetic Resonance Spectroscopy. Pergamon. ISBN 9781483184081.
  • David M. Grant; Robin Kingsley Harris (2002). Encyclopedia of Nuclear Magnetic Resonance: Advances in NMR. John Wiley. ISBN 9780471490821.
  • Gary E. Martin; A. S. Zektzer (1988). Two-Dimensional NMR Methods for Establishing Molecular Connectivity. New York: Wiley-VCH. m/s. 59. ISBN 978-0-471-18707-3.
  • J.W. Akitt; B.E. Mann (2000). NMR and Chemistry. Cheltenham, UK: Stanley Thornes. m/s. 273, 287. ISBN 978-0-7487-4344-5.
  • G.M. Clore; A.M. Gronenborn (1991). "Structures of larger proteins in solution: three- and four-dimensional heteronuclear NMR spectroscopy". Science. 252 (5011): 1390–1399. doi:10.1126/science.2047852. PMID 2047852.
  • J.P. Hornak. "The Basics of NMR". Dicapai pada 2009-02-23.
  • J. Keeler (2005). Understanding NMR Spectroscopy. John Wiley & Sons. ISBN 978-0-470-01786-9.
  • Kurt Wüthrich (1986). NMR of Proteins and Nucleic Acids. New York (NY), USA: Wiley-Interscience. ISBN 978-0-471-11917-3.
  • J.M. Tyszka; S.E. Fraser; R.E. Jacobs (2005). "Magnetic resonance microscopy: recent advances and applications". Current Opinion in Biotechnology. 16 (1): 93–99. doi:10.1016/j.copbio.2004.11.004. PMID 15722021.
  • R.L. Haner; P.A. Keifer (2009). "Flow Probes for NMR Spectroscopy". Encyclopedia of Magnetic Resonance. John Wiley. doi:10.1002/9780470034590.emrstm1085. ISBN 978-0470034590.